Normalt angriper och oskadliggör immunförsvaret främmande ämnen, t ex bakterier och virus, som kommer in i kroppen. Det kan dock hända att immunförsvaret börjar angripa kroppens egna vävnader på ett sådant sätt att man blir sjuk; man har då en autoimmun sjukdom.

 

Vid autoimmuna sjukdomar bildas antikroppar mot en eller flera delar av den egna kroppen och dessa antikroppar kan man med hjälp av diagnostiska analyser identifiera. T ex har en patient med den autoimmuna sjukdomen systemisk lupus erythematosus (SLE) oftast antikroppar mot dubbelsträngat DNA (dsDNA), och en patient med en autoimmun sköldkörtelsjukdom kallad Graves' disease har oftast antikroppar mot delar av den egna sköldkörteln.

Översiktligt kan man dela in autoimmuna sjukdomar i organspecifika och systemiska. Med organspecifika autoimmuna sjukdomar menas att det är specifika organ som angrips av immunförsvaret, t ex sköldkörteln (thyroidea) i Graves' disease eller bukspottkörteln i typ1-diabetes (insulin-dependent diabetes mellitus; IDDM).

Med systemiska autoimmuna sjukdomar menas att immunförsvaret bildar antikroppar mot molekyler som finns spridda i kroppen och därför blir angreppen också mer spridda. Exempel på systemiska autoimmuna sjukdomar är SLE där hud, leder, njure, lungor och centrala nervsystemet kan angripas, och systemisk sklerodermi där t ex hud, leder, mag- tarmkanalen eller hjärtat kan angripas.

Exempel på andra autoimmuna sjukdomar är Sjögrens syndrom, reumatoid artrit, multipel skleros och polymyosit.

Det är föremål för diskussion om glutenintolerans/celiaki skall klassificeras som en autoimmun sjukdom. Vi beskriver den under egen rubrik.

Vill du veta mer om autoimmuna sjukdomar bör du kontakta din läkare.